Christina Fjordskär berättar om vägen från tandläkarskräck till tandläkartrygghet.

Från tandläkarskräck till tandläkartrygghet

Jag slog ut framtänderna när jag var fjorton. Cyklade in i en parkerad bil. Pang, bom och hej då framtänderna.

Jag fick ingen vidare behandling. Där och då grundlades min tandläkarskräck. Jo, ett starkt ord men om man drar sig för att laga sina hål, för att hantera tandgnisslande och, inte minst, för att förbättra porslinfasaderna på framtänderna så är det en rädsla som gränsar till skräck.

Till slut gick jag till Johan. Från den vanliga känslan i magen på vägen till en tandläkare, till en lyckokänsla. Faktiskt. De botade mig och fick mig bland annat att våga byta ut porslinfasaderna som jag inte bytt sedan 18 års-åldern. Receptet? Dels en varm, familjär stämning, dels en professionalism som skapar trygghet och tillit. Jag kunde lita på att Johan och sköterskorna visste exakt vad de gjorde, att bedövningen skulle sitta perfekt, att resultatet skulle bli riktigt bra ­– jag kunde helt enkelt slappna av.